Vansinnesvisan

L?nge nog har era mask?tna huvuden vilat p? era veka axlar
En l?ngtande k?nsla sprider sig I mina n?var och lustan brinner
Klinga stolt n?r ben m?ter st?l, klinga stolt n?r s?rsvetten droppar
L?nge nog har du v?ntat p? att skilja mask?tna huvuden fr?n veka axlar

Dj?vlar anamma
Sv?lt och bedr?velse
Pest och f?rintelse
D?d och f?rbannelse

Inga t?rar skall era f?rvridna, bl?dadne, brutna kroppar v?ta
Ingen ?lskarinna, sla?kt eller fr?nde vid era lik skall s?rja
Ingen hj?ltars sal, ingen himmelsk fr?jd n?r makter (na) (era) ?den utm?ta
Blott spott och spe era efterm?len f?rga

Era gravar ?r passande att smutsa med mitt avskr?de
Era minnen ?r mina att bespotta med hat och h?n
Inga goda ord om de d?da minner, inga ljusa minnen omtalas
I mitt vansinne fann ni livets ruttna slut