Nar Helvetet Kallar

Jag blickar ut fr?n berget fj?rran
Och h?r ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag l?ttar mina vingar
Och flyger ?ver nordlandets frusna vidder
Jag h?r vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna tr?den
Jag ser d?dens m?ktiga tron,
Resas p? det vidstr?ckta landskapet

Som ett monument af sten
D?r i natten jag s?g dess sken
?delagda ?r gryningsljusets str?lar
D?r i skogen demoner vr?lar

H?ga djupa m?ktiga skog
D?r Guds skapelser dog
M?rka dystra vidstr?ckta land
D?r m?rkrets v?sen vandrar i hand

Jag sv?var ensam genom en dunkel
Och m?rkt frysande himmel
Jag k?nner vreden
Och min kraft st?rks ?nnu mer
Jag speglar d?den och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min sj?l fr?n kropp och blod
Och f?ngas af m?rkrets sylvassa klor