N?r D?den Str?cker Ut Sina Vingar

En v?rld och dess folk, i gl?dje leva
F?rvirrade sm? sj?lar, i ljus de treva
Leende, men ack s? of?rst?ende och svag
Girighetens ansikte visar sitt sanna jag

Vind, sj?lsliga vind, med bud om d?d och o?ndligt slut
Som ett kallt t?cke bredes dina vingar ut
Jord, ?de jord, s? utpl?nad, karg och dyster
Som pesten tog m?nskligt liv du nu slukas p? din lyster

Jag ?ppnar min famn och vaggar dig till ro
Jag tar den sista flamman, det sista jordliga bo
Jag tar ljuset till mitt hj?rta och sl?cker det
Jag tar era dr?mmar och ert hopp f?rsvinner i evighet

?ngest och f?rtvivlan, djupt i sj?len rista
P? de som en g?ng burit ljusets gnista
Jord, ?de jord, du aldrig igen ett liv kommer att f?
Inga v?gar, inget skimmer af hopp er kommer att n?