Livets L?fte

Som en j?ttelik grav, du utstr?lar en sk?nhet s? stark
Din tomma, nakna utsmyckning ska s? f?r alltid best?
D?r d?d m?tte liv, bekl?dde aska din sista grodda mark
Som ett svart h?l du kvarst?r, i gl?mska du ska nu besl?

Slutet, mitt livs g?va, den enda ej ingrodda l?gn
Det enda l?fte som h?llit vad det s? k?rt har lovat
I dr?m jag vandrat, i dr?m jag v?ntat p? denna s?mn
P? denna stund d? jord och m?nniskor till intet g?r

Du fick mig att f?rst?, f?rst? att ditt ?de
i mina h?nder vilade
Du fick mig att inse, inse att den d?de
hava st?rre v?rde
Du fick mig att skratta, skratta ?t er falska
och missvisande levnads mall
Du fick mig att ?lska, ?lska din underg?ng
och ditt folks f?rfall