Trädatanke (Fader Tids Död)

Havet ger mig dess svalkande tid
en dag av tystnad och vila
skogen ger mig tiden som var
dess ur?ldriga b?rda i m?ngfald av ?r

V?ran korta tidsrymd
en veknad i barkens spricka
videpilen skriker ut sin agg
dagen l?ggs i skuggor

Genom j?rneken jag vandrar
sliter mitt skinn itu
mina skrik f?rvandlar natten
till infernon av tidsvindar

Tid o fader Tid, vi f?rdas
mot dig i dessa dagar
allt visar du mig
i ett oktarin av d?d

Tid o fader Tid, din d?d
skall jag ?ndl?st hylla
allt f?rblir or?rt
natten stannar stilla

Du f?rpestade tid
som en t?rn i min fot
Frustande slukar du allt
vi m?ter d?dens dagar
du f?rpestade tid...