D?df?rd

En fallen drott i hednaland,
en son av det kalla norden.
Dr?pt av spjutets kalla kraft,
en skugga i stridens storm.

Horn sjunger samman i vinden,
sorges?nger och minnen kv?ds,
binds samman vid eldens v?rme,
v?vs in i folkets hj?rtan.

D?dens skepp nu seglar f?r vind
i l?gor som famnar om relingens kant,
r?k stiger fr?n drakens gap
mot skymmningens flammande hav.

Den fallnes skepp driver f?r vind
t?rd till aska av elden,
hans sista f?rd ?ver himlens rand
p? Bifrost fram mot Odens hall.