Det Sargade Landet

Under en blodr?d himmel
p? ett berg bortom skog,
spejar h?ken ?ver vidderna
vaksamt och stilla.

Trummor h?rs i fj?rran
som ekon av en f?rg?ngen tid,
d? elden h?rjade i skogar och hem,
d? ljuset f?rpestade v?rat liv

F?gels?ngen har tystnat,
b?cken st?r n?stan stilla,
h?ken h?jer sina vingar,
dagen g?r mot sitt slut.

Korp och h?k cirklar tillsammans,
?n en g?ng enade i skyn,
Ulv, m?nniska och troll,
sk?rvor av ett annat liv.

St?lkl?dda hovar trampar i v?ntan,
sparkar upp grus och damm.
F?r alltid, f?r evigt
deras dag har tvinat till stoft.

I m?rka vindars skepnad,
som ett svart regn faller,
v?ter vi deras kroppar,
dr?nker dem i m?rkrets namn.

Under en blodr?d m?ne,
p? berg bortom skog,
ljuset har nu tvinat,
m?rkret tar ?ntligen vid.

Med ansiktet i ett vridet grin,
som ljusets bane f?rdas vi.
Stridsropen ekar i skogar och berg,
st?lets s?ng dr?nker blodig jord...